Kapitel 36: En älva i familjen

Tekla stirrar chockat på den jämnåriga killen framför henne. 

"Du... du är... du är en..." stammar hon och kan inte riktigt tro sina ögon.
Av alla slags väsen som utbytesstudenten skulle ha kunnat varit så är han en älva. Hur kommer det här gå? Vad ska papporna säga?! Älvan blir lite osäker över Teklas stirrande och börjar undra om han kanske har tagit fel person.
"Ehm, ursäkta... jag letade efter någon vid namn Tekla Barlow och jag måste ha tagit fel person," säger älvan med låg röst.
"Åh, nej, förlåt mig!" utbrister Tekla, när hon inser hur han måste ha uppfattat henne. "Jag är jätteledsen för hur jag reagerade... så dumt av mig... Det är jag som är Tekla Barlow."

Älvan ser lite lättad ut över att det är rätt person trots allt, men han kan inte riktigt släppa Teklas första reaktion. 

""Och du var... Ford, eller hur?" undrar Tekla, osäker på om hon kommit ihåg rätt namn.
"Just det, Ford McMillan;" svarar älvan med artigt leende.
Tekla skäms fortfarande lite över sin reaktion, samtidigt som hon försöker komma på hur sjutton hon ska lösa det här. Pappa Lance lär inte bli glad, men det här är inget dom kan backa ur. Ford känner sig lite obehaglig till mods av Teklas tystnad och ser sig lite omkring.

Pinsam tystnad uppstår, innan Tekla kommer på sig själv med att försvinna in i tankarna igen när hon borde prata med Ford.

"Åh, jag...!" säger hon hastigt och synar Ford lite snabbt. "Hade du... inget bagage med dig? Ingen packning?"
Utan att säga något så vänder sig Ford om och pekar på ett par väskor som står längre ner på trottoaren. Tekla suckar osynligt åt sig själv och vill bara gömma ansiktet i händerna. Det här går inget bra alls. Hon måste prata med Ford om Lance så att han vet vad han har att vänta sig. Ford öppnar munnen för att säga något, men hinner inte förrän Tekla snabbt säger:
"Jag ringer efter en taxi!"

I väntan på taxin så står båda två tysta. Ford ser sig omkring, men verkar inte så road av den öppna naturen och verkar längta efter att komma in någonstans.
"Kom igen, Tekla...!" tänker Tekla till sig själv. "Du kan inte vara så blyg nu, du måste prata med honom! Han behöver känna till pappa och du måste kunna ge en vettig, rolig rundtur i taxin så han får veta lite om saker och ting här i staden...!"
Lättare sagt än gjort.

Efter några fler minuter av pinsam tystnad så anländer äntligen taxin. 

Bägge två kliver in och taxichauffören synar dom lite i backspegeln.
"Vart ska ni någonstans?" frågar han.
"Barlow Mansion, Södra fallavenyn 29," svarar Tekla.
Taxichauffören höjer ögonbrynen lite och tittar på Ford ett ögonblick innan han rycker på axlarna och börjar köra. Den där reaktionen gjorde inte Ford direkt bättre till mods och han känner att han måste ta upp det med Tekla.
"Du Tekla... hur kommer det sig att du reagerade som du gjorde när du såg mig?" undrar han.
"Åh, det..." svarar Tekla lite generat. "Det... låter säkert dumt, men... du är en älva..."

Ford blinkar lite förvånat.
"Ja, vingarna gör det ganska uppenbart, antar jag?" frågar han.
Det får Tekla att brista ut i skratt och hon nickar, lättad över att den konstiga stämningen har brutits lite. Ford ler lite i mungipan åt Teklas reaktion, men det försvinner strax.
"Är inte du van vid älvor?" frågar han. "Vad jag har hört så ska det finnas massor med älvor här i Moonlight Falls."
"Jo, det gör det!" säger Tekla snabbt. "Men... okej, det första lät lite dumt, men... jag hade inte förväntat mig en älva. Eftersom du kom från Appaloosa Plains, menar jag. Jag blev överraskad bara."

Ford tittar ut genom taxifönstret på den bergiga, skogstäckta miljön. 

Han hade inte räknat med att Moonlight Falls skulle vara så... nära naturen.
"Finns det många älvor i Appaloosa Plains?" undrar Tekla. "Jag trodde i ärlighetens namn att det inte fanns några alls."
"Nej, min familj är dom enda älvorna där," svarar Ford. "Min pappa kommer från Hidden Springs, som alla älvor ursprungligen gör."
"Gör dom?" frågar Tekla nyfiket. "Det hade jag ingen aning om! Fast jag har inte läst så mycket om älvors historia som jag velat, när jag tänker efter. Jag har fullt upp med att försöka hitta någon trovärdig källa till hur lykantropin först uppstod. Du ska bara veta hur många galna teorier det finns!"
"Lykantropi?"

Hans blick faller ner på Teklas hand och lägger märke till dom långa, klolika naglarna. 

Så tittar han upp på hennes gula ögon, som nu glöder svagt inne i taxin.
"Är du en varulv!?" utbrister han.
"Ja..." svarar Tekla och ler lite svagt. "Jag trodde att rektorn skulle ha nämnt det. Min familj är lite... omtalad i staden. Det kanske är därför han inte nämnde det, nu när jag tänker efter..."
Ford tittar förvånat och nyfiket på Tekla. Det är alltså så här som en varulv kan se ut och vara. Han hade inte räknat med att få möta en annan övernaturlig varelse så snart efter att han anlände.

"Har du aldrig mött en varulv förr?" frågar Tekla och Ford skakar på huvudet. "Oj... ja, då får du möta många idag. Hela min familj är varulvar. Båda mina pappor och mina tre brorsor."
"Båda dina... ah, okej," svarar Ford och ler lite.
"Det... är inget problem, va?" undrar Tekla lite oroligt.
"Absolut inte," ler Ford. "Min morfar är bisexuell, så."
"Jag... tänkte mer på det att vi alla är varulvar..." säger Tekla.
"Åh... ja, nej, det är... absolut inget problem heller," säger Ford lite generat.

Dom är tysta igen medan taxin kör in i stadens centrum. Ford ser sig nyfiket omkring och Tekla försöker ge en liten rundtur.

"Där borta ligger brandkåren och stylisten," säger hon och pekar på några byggnader på Fords sida av fönstret. "Ännu längre bort är gymmet, om du är intresserad. Och så finns det en massa parker där. Min bror Fenris brukar gå på promenad med vår hund Leon där."
Ford lyssnar artigt medan han försöker se alla byggnader hon menar. Han kan knappt tro att det här är stadens centrum. Så mycket skog, träd och natur och så få byggnader.
"Åh, här kommer stadshuset," ler Tekla brett. "Det är den vackraste byggnaden i staden, om du frågar mig."

Det stora stadshuset tornar upp sig framför taxin, men Fords blick dras till byggnaden framför stadshuset. 

"Är det där biblioteket?" frågar han.
"Japp," svarar Tekla. "Jag går dit åtminstone en eftermiddag i veckan efter skolan. Mest för att få vara ifred ett litet tag och jobba i lugn och ro."
"Ligger det nära hem?"
"Jättenära. Det tar väl en kvart, tjugo minuter att gå. Fem minuter om man cyklar."
"Toppen!"

Taxin börjar närma sig Barlow Mansion och Tekla inser att hon borde berätta om sin pappa för Ford. 

Men hon vet inte ens hur hon ska börja. Hon vill inte skrämma iväg Ford, samtidigt som hon inte vill att han ska bli skadad heller.

Ford sitter lugnt och tittar ut genom taxifönstret och Tekla drar ett djupt andetag. Lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång, innan det blir för sent.
"Du, Ford," säger hon och han vänder sig mot henne. "Det finns... något du behöver veta, om min ena pappa."
Hon gör en kort paus och Ford väntar tålmodigt på att hon ska fortsätta.
"Han... har haft dåliga erfarenheter av älvor," säger hon efter ett tag. "När han var yngre så träffade han på några riktigt hemska älvor och det... har satt sina spår, kan man säga. Pappa kan nog reagera lite illa på att du är en älva, men om jag får gå och prata med honom först och förbereda honom på det så blir det säkert inga problem!"
"Okej," svarar Ford lite fundersamt.

Han kan inte låta bli att undra om det kan ha något med Teklas tidigare reaktion att göra... 

Hon verkar lite mer spänd och orolig, vilket gör att Ford inte kan hjälpa att känna sig lite nervös. När taxin kör upp vid Barlow Mansion och stannar så öppnas ytterdörren och Tekla får hjärtat i halsgropen! Lance kommer ut, troligen för att hälsa på Tekla och presentera sig för utbytesstudenten.
"Tja, lycka till, grabben," säger taxichauffören när han får syn på Lance.
"Ford, sitt kvar i bilen!" utbrister Tekla.

Tekla slänger sig på bildörren och skyndar sig ut, i hopp om att hinna prata med Lance innan han får syn på Ford...!