Kapitel 23: Fyra lika, fyra olika

Luke är inte den enda som växer upp. Hans favoritleksak Jake verkar göra det också, även om ingen annan tycks se det. 

Jake, nu en till synes verklig och levande varelse, skuttar glatt fram till Luke och vill genast hitta på något kul att göra. Precis som när dom var små.
"Wow, Jake, det där var så coolt!" utbrister Luke och synar sin låtsasvän uppifrån och ner. "Hur gjorde du det där!?"
"Lite tro och en gnutta magi," fnittrar Jake glatt.
"Det... är precis vad pappa säger när vi frågar hur vi blev till!"
"Mhm, jag vet!"

Luke kan fortfarande inte tro att hans älsklingsdocka har kommit till liv! 

"Vem sjutton pratar du med?" frågar Wilbur irriterat, där han sitter och jagar banditer på gunghästen.
"Jake, såklart!" utbrister Luke. "Det ser du väl?!"
"... du är ju knäpp!"

Wilbur kan inte se Jake, trots att Jake står mitt framför ögonen på honom. 

Strax så inser Luke att Jake är hans hemliga låtsasvän, som bara han kan se! Det är en spännande tanke, men samtidigt är det lite trist att resten av familjen inte kan se hur fantastisk hans bästa vän verkligen är.

Jake Barlow, en inofficiell medlem av familjen Barlow! 

"Du är den bästa födelsedagspresenten någonsin!" säger Luke lyckligt och ger Jake en stor kram.
För Wilbur ser det ut som att hans bror kramar luften och han bara suckar och skakar på huvudet. Tur att hans andra syskon är lite mer normala åtminstone.


Självklart var det inte bara Luke som fick en födelsedagspresent som han hade önskat sig. Tekla, som alltid varit intresserat av allt utmanande, önskade sig en Kemibänk och är nu gammal nog att kunna använda den.

Hon använder den ansvarsfullt och försiktigt också! För det mesta. 

"Vad tänker du göra med den?" frågar Lance nyfiket när han ser sin dotter arbeta.
"Jag vet inte än," svarar Tekla okoncentrerat medan hon undersöker flaskorna. "Jag är inte ens säker på vad hälften av dom här sakerna är ännu, men jag lär mig."
Det är knappast lugnande för Lance att höra, men han sväller verkligen av stolthet när han ser sin dotter engagera sig så passionerat i en så avancerad hobby.

Bara Tekla är försiktig. Man vet aldrig vad som kan hända när man leker med kemikalier... 

Wilburs födelsedagspresent är ett sprillans nytt metspö, som han tyvärr får vänta till helgen med för att använda. Skolan är viktigare och han måste stanna hemma med syskonen och ta hand om läxorna. Istället spenderar han mycket fritid med Liona, som älskar alla fyra barnen som om dom vore sina egna.

Det blir extra bra när man har lärt precis hur dom ska borsta och var. 

På tal om hundar, så har Fenris vänt sig till Leon för att glömma det hemska med skoldagen och ingen muntrar upp honom så bra som den lilla Schipperken.

Lite dragkamp ute i regnet tillsammans kan få vem som helst på bättre tankar. 

Fenris önskade sig en gitarr till sin födelsedag, men Argus tycker att han är lite för ung för det. Istället funderar han på att låta Fenris börja med en synth och sedan få ärva Argus' gitarr när han är lite äldre. Argus spelar ändå aldrig nu för tiden och gitarren är i bra skick.

Just nu tänker Fenris varken på någon gitarr eller en synth. Han försöker bara glömma bort att han måste till skolan imorgon och leker istället med lilla Leon.

Det bästa med regn är att då kan ingen se hur ledsen man verkligen är... 

På natten, när Luke och alla andra sover, så återgår Jake till sin ursprungliga, söta lilla dockform. 

Nästa morgon vaknar familjen, bara för att Lance och Argus ska inse att ingen av fyrlingarna har gjort sina läxor under gårdagen. Tekla höll på med kemibänken till läggdags, Wilbur bara lekte, Fenris var ute hela kvällen med Leon och Luke lekte med Jake.

"Vi måste vara världens sämsta föräldrar," säger Lance sorgset när han snabbt försöker fixa morgonen och hjälpa barnen med läxorna. 

"Det är bara en vanesak," säger Argus, som är på väg upp till fyrlingarnas rum med rena kläder i famnen. "Vi alla måste bara vänja oss vid det hela, sen ska du se att saker och ting går bättre!"

Läxor är det enda som Wilbur inte gillar med skolan. 

Luke delar sin brors känsla. Plugga gör man ju i skolan, varför ska man göra det hemma också?! 

"Pappa, jag behöver byxor!!"
"Kommer, Tekla!" ropar Argus och rusar upp för trappan.
"Pappa, jag förstår inte det här!" utbrister Fenris frustrerat. "Femton minus tio, det är ju omöjligt, eller hur!?"
"Det är det inte," säger Lance och skyndar fram för att kika över Fenris' axel. "Försök tänka med apelsiner. Om du har femton apelsiner och äter tio av dom, hur många har du då kvar?"
"Vad har apelsiner med matte att göra...!?"
"Vänta, jag går och hämtar några apelsiner..."

Jake försöker ge Luke lite extra hjälp med några sista minuten uppgifter. 

Det är en stressig omställning för familjen, men allt går att vänja sig vid med lite tid. Om inte annat så är Leon ett bra bevis på det. Leon, som först inte gillade fyrlingarna alls och som nu följer Fenris i hälarna som en skugga. Skolan har fått en hackig start, men barnen har gott om tid på sig att hinna ikapp. 

Kapitel 22: Första stegen ut i världen

Det är ett utklätt litet gäng som kommer ut från Barlow Mansion denna sena höstkväll. 

Spökeridagen firas av barn i Moonlight Falls genom att gå ut och ringa på hos grannarna och ropa ut frasen "Bus eller godis!" Antingen så ger grannarna dom godis, eller så ställer barnen till med ett bus.

"Vi är jättesena ut!" klagar Tekla och rättar till den romerska hjälmen på sitt huvud. "Vi kommer inte hinna gå till några grannhus innan vi måste hem. Alla bor så långt ifrån oss!"
"Skyll inte på mig," säger Fenris igenom den stora Koplantsmasken. "Det var Luke som inte kunde bestämma om han skulle ha kaninöron eller sin keps till sin dräkt..."
"Sluta bråka!" säger Wilbur. "Annars kommer vi definivt inte hinna med något bus eller godis."
"Det heter 'definitivt', Wilbur..."

Tekla svinger enkelt upp på cykeln och slår på nattljuset. Alla fyra har precis greppat grunderna med att cykla. 

Hon hejar på sina syskon att lägga på ett kål. Dom vet ju inte när papporna vill att dom ska komma hem och ju fler hus dom hinner med, desto bättre.

Men Lance och Argus har inte en tanke på att hämta hem sina barn tidigt. 

Båda två njuter av lite lugn och ro, med ensamtid för varandra. Dom älskar sina barn, men det är viktigt att ta vara på dom få stunderna man får tillsammans.
"Det här måste vi göra oftare," säger Lance och drömmer sig bort lite i Argus' ögon.
"Inga problem," ler Argus och kysser Lance. "När barnen börjar skolan så får vi mycket mer tid tillsammans om dagarna. Särskilt på min lediga vardag..."

Deras mysiga stund avbryts strax av att Lances mobil ringer. Han svarar förvånat, då han ser att det är en gammal bekant som ringer.
"Hallå, Lance?" säger Dwayne Wolffs röst i luren. "Är du hemma?"
"Ja, jag och Argus tar det lite lugnt tillsammans," svarar Lance. "Varför undrar du?"
"Jo... era barn står och kastar ägg på våran ytterdörr..."

Så bra gick barnens första "Bus eller godis"runda. Fenris och Wilbur är inte alls roade över att den avbröts så tidigt... 

Fyrlingarna klarar sig med nöd och näppe undan ett allvarligare straff och blir istället skickade till sitt rum på övervåningen. Det är trots allt Halloween och lite bus är tillåtet.

Barlow Mansion börjar verkligen leva upp till sitt namn. Den en gång lilla stugan är nu ett ståtligt tvåvåningshus. 

Någon som verkar ha funnit Barlow Mansion intressant stryker omkring utanför sent den natten, när fyrlingarna och Argus ligger och sover. Lance, som var uppe och rotade runt efter skatter på tomten, märker den främmande varelsen som sår vi tomtens få buskar och undersöker dom. För Lance finns det bara en sak att göra...

Gå fram, hälsa artigt och fråga vem varelsen är och vad denna gör på hans hemtomt. 

"Mitt namn är Arkvoodle Qomiphash," säger varelsen. "Jag kommer från en främmande planet från fjärran sidan galaxen."
"Arkwooh...?" börjar Lance osäkert. "... är det okej om jag kallar dig för Ark?"
"Visst, ni 'simlingar' föredrar att ha det simpelt," svarar Arkvoodle. "Vi finner dock er art väldigt intressant, trots er enkelhet. Det är mycket vi inte förstår."

Lance känner sig lite ställd. En utomjording i hans egen trädgård, som dessutom talar hans språk!

"Som vadå?" undrar Lance.
"Jag dröjde kvar här för att prata med dig just för att vi inte förstår oss på det som ni kallar för 'hus'," svarar Arkvoodle. "En livsform som tycks förändras och växa med jämna mellanrum, men på något sätt alltid på önskvärt sätt. Hur gör ni för att få era växter att vilja förändras till dessa 'hus' och hur gör ni för att kontrollera hur dom växer?"

Lance står och stirrar dumt på Arkvoodle i någon minut och vet inte riktigt vad han ska säga. Skämtar utomjordingen med honom? Det är nog bäst att anta att så inte är fallet.
"Våra hus lever inte, det är byggnader som vi själva bygger," förklarar han. "Vi hugger ner träd och växter, gör brädor och trä av dom och bygger våra hus och hem som vi bor i."

Arkvoodle verkar inte gilla det han hör.

"Så barbariskt och primitivt," säger Arkvoodle med en ogillande grimas.
"Har inte ni byggnader på er hemplanet?" frågar Lance.
"Självklart, var inte dum!" fräser Arkvoodle. "Men vi bygger helt i icke-levande material! Hmm... tack för att du svarade ärligt, åtminstone."
Till Lances förvåning så höjer Arkvoodle handen mot honom och handen glöder till lite svagt av lila. Sedan, utan ett ord, vänder han sig om och börjar gå. Efter bara ett par steg så försvinner han ut i tomma intet...

En förvånad Lance står kvar en liten stund och tittar efter utomjordingen, innan han bestämmer sig för att gå in. Osäker på om det verkligen hände, eller om han är så trött att han borde bara slänga sig i sängen och sova ut.

Första skoldagen är äntligen här! Fenris och Tekla är verkligen spända och uppspelta över den spännande dagen.. 

Luke och Wilbur verkar dela sina syskons känsla.. 

"Kom igen, barn, upp och hoppa!" hojtar Argus glatt. "Till ära för er första skoldag så har jag provat att laga pannkakor. Så sätt fart, ni får inte bli sena!"
Barnen släpar sig motvilligt upp ur sängen och gnuggar sömnen ur ögonen. Det rycker lite i Lukes näsborrar och han tittar lite på Argus.
"Pappa, luktar det bränt?" frågar han.
"... helvete!!"

Det blir inga pannkakor till frukost för fyrlingarna, men dom fnittrade rejält åt Argus när han rusade runt i köket och försökte rädda dom brända pannkakorna eller åtminstone förhindra en brand.

Skolbussen kommer och det är bara för barnen att rusa ut till den för att inte bli sena. 

Argus står i dörren och tittar efter barnen med varm blick. Även Lance, som fick sovmorgon den här dagen för sin sena nattjakt, står i fönstret i sovrummet och ser på när barnen rusar genom regnet till den gula skolbussen. Det för tillbaka minnen från hans egen barndom och han kan inte låta bli att le lite innan han går tillbaka till sängen.

Någon som inte ler däremot är Fenris. Han sitter nervöst på skolbussen, nära sin bror. 

"Vad är ditt problem?" frågar Wilbur. "Det finns massa sittplatser på bussen. Flytta på dig!"
"Jag... jag tänkte bara..." svarar Fenris lite osäkert och ser sig omkring i den för tillfälligt tomma bussen. "Kunde inte pappa följt med oss idag...?"
Wilbur märker att hans bror är lite orolig och ger honom en knuff.
"Äh, det hade bara blivit konstigt," säger Wilbur."Vi är varulvar, Fenris! Vi har inget att vara oroliga för alls. Ingen bråkar med oss, speciellt inte eftersom vi är fyra!"
Hans ord lugnar Fenris lite, men oron sitter ändå kvar..

Även Tekla är mycket tystare och mer tillbakadragen än vad brorsorna är vana vid. 

Hemma är Tekla alltid högljudd, glad och drar med sina bröder på det ena upptåget efter det andra. Den här sidan av henne har dom aldrig sett förut och det för Fenris ännu mer nervös och orolig.

Skolbussen åker över bron och passerar till den andra delen av Moonlight Falls, där huvuddelen av staden ligger. 

Efter en halvtimmes bussresa så kliver fyrlingarna Barlow av skolbussen utanför skolan. 

Luke rusar snabbt mot skolans ingång för att komma undan det hemska vädret, men Fenris, Tekla och Wilbur dröjer kvar i regnet.

"Vi börjar i samma klass, eller hur?" frågar Fenris oroligt och Tekla nickar. 

"Ja, alla fyra," svarar Wilbur. "Så... om någon försöker sätta sig på någon av oss, då... då hjälper vi varandra, eller hur?!" 

Både Fenris och Tekla nickar. Alla tre känner sig mycket lugnare och skyndar sig in till sin första dag i skolan. 

Många timmar senare är skolan slut och det är dags för barnen att åka hem! 

Skolan var inte så illa trots allt, även om var och en av fyrlingarna har egna åsikter om det hela. Luke hade en underbart rolig skoldag och fascinerades av allt nytt, alla saker att lära sig och dom andra barnen. Tekla, trots att hon var rätt tillbakadragen, fick en ny kompis som följde med hem efter skolan. Wilbur tyckte det var okej, men Fenris tyckte det var hemskt. 

Allt liv, stoj, stöket och så resten av klassen. Klasskamraterna som verkade ignorera Fenris och stirra ut honom på en och samma gång. 

Fenris är helt slut och ser inte fram emot att åka tillbaka till skolan imorgon igen... 

Kapitel 21: En typisk dag hos familjen Barlow

Fyrlingarnas födelsedag närmar sig... 

... och förberedelserna inför den stora dagen är igång. Det enda som oroar föräldrarna är simdalerna, då deras ekonomi inte är vad den en gång varit nu när Lance inte jobbar. Barnkammaren kommer att behöva byggas om i och med att barnen blir större.
"I värsta fall får jag jobba över en del den kommande månaden," säger Argus. "Vi löser det."
"Annars har jag en idé," säger Lance och ler sitt vanliga, breda varggrin.

Varulvar är experter på att rota fram värdefulla föremål, ädelstenar och annat smått och gott. 

Det var länge sen Lance var ute på jakt och rotade runt i varulvsform, något han verkligen saknat. Jakten hade varit mycket roligare om Argus varit med, men någon måste se efter valparna. Åtminstone tills dom är gamla nog att följa med ut på jakten också! Det om något ser Lance fram emot.

Lances jaktrunda ger verkligen lön för mödan den här gången. 

Han kommer tillbaka till huset med mycket smått och gott, men det som verkligen stack ut bland hans byte var Själafrid, Supernovium och en vacker Glödfluga. Bara dom tre drog in 8000 simdaler till familjens kassa och garanterade barnen ett nytt, större sovrum.
"Älskling," säger Argus medan han tittar på dom intjänade pengarna. "Börja inte jobba på sjukhuset igen. Ha det här som ditt heltidsjobb och vi kommer vara miljonärer om ett par år."
"Haha, vi får se," skrattar Lance. "Jag ska ut och se om jag inte hittar något mer."

Ojsan, Lance var visst inte den enda varulven ute i höstregnet!

Han känner genast igen den rytande, morrande besten framför sig. Det är Peanut Durwood-Ivy, en av simmarna som han bet och förvandlade till varulv för inte så länge sen!

Peanut verkar inte vara på bästa humöret... 

Lance är inte säker på om Peanut är ute efter hämnd eller inte, men när han själv är på hemmaplan och har både valpar och partner att skydda så blir han extra vildsint!

Så här slåss riktiga män och monster mot varandra.

Äldre erfaren varulv besegrar oftast yngre, oerfaren varulv. Leon skyndade ut för att heja på sin pappa i striden! 

Peanut verkar ha lugnat ner sig lite och morrar inte lika intensivt, men när han lomar iväg från tomten så kastar han lite småilskna blickar bak mot Lance och Leon. Lance skakar bara på huvudet och går in i huset igen.
"Vi får se upp lite med familjen Durwood-Ivy," säger han till Argus, som sitter i soffan och ser på TV. "Dom verkar inte gilla mig särskilt mycket."
"Någon gång skulle jag önska att du kom hem och berättade att du lyckats få en ny vän eller en trevlig bekant, istället för att ha blivit fiende med ett helt släkte eller en familj," säger Argus och suckar djupt.

Luke har blivit fruktansvärt förtjust i sin tidiga födelsedagspresent, en söt liten docka som han kallar för "Ee-ike". 

Argus kallar dockan för Jake, då han misstänker att det är namnet som Luke försöker uttala. Barnen växer så det knakar nu och får snart inte plats i sina spjälsängar längre. Nu håller dom sig inte bara i barnkammaren längre utan vandrar ut i resten av huset för att utforska, leka och busa.

Tekla har upptäckt tjusningen med TV och iakttar dom roliga, färggranna och rörliga sakerna på skärmen. 

Hon sitter inte där ofta, men när hon väl är där så följer hon händelserna på skärmen oavbrutet och Lance ser hur hon tänker och funderar medan hon tittar. Han undrar verkligen vad det är hon funderar över.

Wilbur, å andra sidan, har gjort större delen av huset till sin personliga klösbräda och både river och tuggar på allt inom räckhåll! 

Lance och Argus har fullt sjå med att ha koll på var Wilbur är och om det finns något dyrbart i närheten som han riskerar att sätta tänderna i.
"Han växer ifrån det," säger Argus i ett försök att muntra upp både sig och Lance. "Hoppas jag..."

Tro det eller ej, men Fenris har lyckats vinna Leons förtroende. 

Fenris är mycket lugnare än dom andra barnen och sitter för det mesta med sin xylofon och spelar. Mer än en gång den senaste tiden så har Lance kikat in i barnkammaren när ljuden från xylofonen tystnat för att se Fenris och Leon nyfiket undersöka varandra. En osannolik vänskap, men en glädjande sådan.

Argus med sina tre älskade söner tillsammans i vardagsrummet, kvällen innan deras födelsedag.

Lance sitter i barnkammaren och leker med dockskåpet tillsammans med Tekla. 

"Är allt förberett för imorgon?" frågar Argus. 

"Jadå, alla tårtor är inköpta och jag har fixat lite roliga dekorationer och presenter," svarar Lance medan han fixar håret på Teklas favoritdocka enligt Teklas instruktioner. "Kom hem tidigt från jobbet bara, så sköter jag resten." 

En glad och lycklig Liona vakar över alla fyra barnen och njuter av den stora, härliga familj som dom har blivit. 

Äntligen är den efterlängtade födelsedagen här! Barnkammaren är dekorerad för en liten fest och alla småbarnssaker är nu bortplockade. Argus har börjat planera hur dom ska bygga om barnkammaren för att anpassa den till dom växande barnen, medan Lance har all sin koncentration på födelsedagsfesten för stunden. 

Fyra fina födelsedagstårtor står och väntar på fyrlingarna. 

Alla fyra ligger just nu och sover middag. Lance och Argus ser ut över barnkammaren och anser att det lilla kalaset nu är redo att börja. 

"Väcker du dom?" undrar Argus. 

"Ja, om du går och tar på dig kläder!" skrattar Lance åt sin opassande man, som står i underkläder i barnkammaren. 

Lilla Tekla gör ett tappert försök att blåsa ut ljusen... 

... och växer sedan upp till barn! Tekla blev ruskigt lik pappa Argus. 

När det är Fenris' tur så står syster Tekla och pappa Lance och jublar. Argus hjälper honom att blåsa ut ljusen. 

Fenris Barlow, nu ett barn och med samma hårfärg som Lance. 

Luke står näst på tur och familjen hurrar glatt på! 

Här har vi Luke Barlow som barn! 

Det var många familjemedlemmar som hurrade på när lilla Wilbur fick blåsa ut ljusen på sin tårta. 

Den sista av fyrlingarna, Wilbur Barlow, har nu växt upp till barn! 

Två otroligt stolta föräldrar slår sig ner vid köksbordet med sina barn och äter tårta. Alla pratar i mun på varandra, berättar om födelsedagen och alla fyrlingarna nämner hundratals saker som dom önskar sig i födelsedagspresent. Lance försöker diskutera med dom hur dom vill ha det i barnkammaren nu när dom är äldre, medan Argus är fullt upptagen med att skoja och skämta med barnen. 

Nästa stora projekt för Lance och Argus blir att bygga om och fixa till barnkammaren och större delen av huset, då flera badrum skulle vara att föredra med så många familjemedlemmar. Men idag ska dom bara försöka ha roligt och fira barnen på deras födelsedag!