Kapitel 13: Någon har en hemlighet

Argus avbryter sitt lekande med Liona för att gå och öppna. Medan han drar på sig ytterkläderna funderar han på vem besökaren kan vara. Han känner inte igen doften. Kvinnan utanför sätter ner sin lilla son i snön för att han ska få chans att leka lite medan dom väntar.

När Argus kommer ut och får se en helt främmande kvinna med ett litet barn stå utanför blir han lite förbryllad. 

Däremot så skiner kvinnan upp rejält och tar glatt Argus i hand.
"Hejsan, det är jag som är Annie," säger hon och ler brett. "Jag antar att det är du som är Argus. Det är trevligt att äntligen få träffa dig!"

Otroligt förvirrad så skakar Argus hennes hand och försöker hålla god min. 

Men Annie märker att något är på tok.
"Annie Nix," säger hon.
Nu ringer det en liten klocka hos Argus och han ler lite lättat.
"Nix, det namnet känner jag igen," säger han. "Är du möjligtvis mamma till Mara Nix, den nya sjukhuschefen?"
"Jajamän," ler Annie och skrattar. "Nu har vi koll på vilka vi är. Mara har berättat så mycket om dig. Hon säger att du är sjukhusets skickligaste kirurg!"
"Haha, jasså?" skrattar Argus och känner sig lite generad.

Hans blick kan inte hjälpa att falla på den lilla pojken i snön, som glatt provsmakar på det kyliga, glittrande pulvret. 

"Åh, det här är min son Ivan," säger Annie och gör en gest mot småbarnet. "Han fyller snart ett år!"
Argus ler lite mot Ivan, men känner samtidigt en konstig känsla inombords.
"Jag menar inte att låta oförskämd, men... vad gör du här?" frågar han Annie. "Och varför har du Ivan med dig?"
"Jag hade vägarna förbi och tänkte titta in för att se om Lance är hemma," svarar Annie vänligt. "Vi är bekanta sedan länge, men det var ett bra tag sen vi hördes av. Han har inte träffat Ivan förut och... vi har lite att diskutera."

Vänta lite, känner hon Lance? Har dom träffats ute eller är det... kanske via Mara?" 

Förvånat så är Argus tyst en liten stund innan han svarar:
"Tyvärr inte, han är på jobbet vid den här tiden. Som AT-läkare jobbar han sent varje dag."
Annie ser lite besviken ut, men skiner strax upp igen.
"Ingen fara," säger hon. "Vi åker bara förbi där och passar på att hälsa på både Lance och Mara på jobbet."

Hon plockar upp Ivan, som ilsket protesterar mot att bli upplyft från den roliga snön.
"Det var jättetrevligt att träffas, Argus," säger hon glatt. "Jag hoppas att vi ses snart igen."
Argus nickar bara lite och ser på när Annie går bort från tomten med Ivan i famnen och vinkar till sig en taxi.

En grubblande Argus går tillbaka in i huset och försöker reda ut sina tankar. 

Senare på kvällen när Lance kommer hem är han strålande glad, om än slut, och rapporterar att han blivit oväntat befordrad från AT-läkare till Akutkirurg! Så nu jobbar han och Argus inom samma område. Argus blir otroligt glad, men samtidigt känns det som lite mer än en tillfällighet.

Men Lance är så slut efter arbetsdagen att han bara går och kollapsar i deras säng, så Argus bestämmer sig för att ta upp det med honom imorgon istället.

Lance sover gott den natten, men Argus har lite sömnproblem. 

Morgonen därpå, efter att båda två ätit frukost och fått chans att fixa till sig lite, så leker Lance glatt och obekymrat med Liona precis som han gör varje morgon.
"Du, Lance," säger plötsligt Argus. "En kvinna som hette Annie Nix var här hemma igår med sin son Ivan och letade efter dig."

Lekandet avbryts och Lance stannar upp. Han verkar lite mer stel och osäker än vanligt. 

Det gör inte Argus bättre till mods. Lance vänder sig långsamt om mot Argus.
"Jasså?" frågar han. "Vad... ville hon då?"
Argus känner sin pojkvän mycket väl vid det här laget och det är ovanligt att se honom nervös.

Det är inga tvivel om saken. Lance döljer något... 

"Hon ville träffa dig," svarar Argus kort. "Ni var tydligen gamla bekanta som inte setts på ett tag och... hon ville väldigt gärna att du skulle träffa hennes ettåriga son, Ivan."
Lance spärrar upp ögonen och blir alldeles kall inombords. Varför var Annie tvungen att åka hem hit bara sådär, när han tydligt sagt åt henne att inte prata med Argus över huvud taget?

Lances min säger allt. Argus blundar och drar ett djupt andetag. 

"Argus, vad du än tror så tror du fel," säger Lance.
Men hans nervösa och osäkra min är långt ifrån lugnande. Argus orkar inte ta det här nu. Han behöver tid att tänka och dessutom är det snart dags för honom att åka till jobbet.
"Jag... vi tar det sen, Lance," säger Argus med tung röst. "Jag måste till jobbet."

Argus går mot dörren, men Lance följer efter honom. 

"Argus, vänta!" ropar Lance och suckar sen. "Jösses, vad det här blev förstört..."
Han skyndar fram emot Argus och stoppar honom från att gå ut genom dörren. Argus vänder sig om för att protestera, men märker att Lance är sitt vanliga, lugna jag igen.
"Lyssna på mig," ber Lance. "Jag kontaktade Annie för några veckor sedan. Hon och jag träffades av en slump under ett av alla mina vaccinationsarbeten. Vi pratade lite och..."

Argus bara blundar. Han tror inte att han vill höra mer nu. Lance tystnar när han ser Argus' min. Ingen av dom säger något mer på en stund och när Argus tillsist öppnar ögonen så får han en mindre chock!

Där står Lance på knä med en vacker liten ask i händerna. Liona står bakom och undrar vad i hela friden husse håller på med. 

"Annie har en bror som är juvelerare," förklarar Lance med ett leende. "Jag bad henne och hennes bror om hjälp att skaffa fram något speciellt..."

Inne i asken finns det inget annat än en strålande vacker förlovningsring! 

Argus' reaktion var obetalbar...! 

"Du har tagit alla första, stora steg i vårat förhållande hittills," säger Lance varmt. "Det här steget ville jag vara först med att ta..."
En mållös Argus står där och märker inte ens hur samåkningsbilen tutar till honom att det är dags att gå. Lance sväljer lite nervöst innan han frågar:
"Argus Brown, vill du gifta dig med mig?"

Är det egentligen någon tvivel över vad svaret kommer bli? 

Det enda Argus kan göra är att nicka till svar och direkt efter att Lance har trätt ringen på hans finger så slänger han sig i Lances famn!

Liona, som iakttagit hela spektaklet, ser inte så road ut. Där försvann hennes sista hopp om att det någonsin skulle bli bara hon och pappa Lance igen. Men å andra sidan har hon nu två hussar som kan ge henne uppmärksamhet och som hon kan styra och ställa med. Det blir nog inte så illa trots allt.